​ Avveckling och modernisering utmaningar för kärnkraftsindustrin

Inspectas Kärnteknikseminarium 2015 kom till stor del att handla om kärnkraftsenergins framtid och de utmaningar den står inför.

Samtidigt som en avvecklingsprocess ska påbörjas återstår en hel del arbete med de kvarvarande sex reaktorerna: modernisering, förlängning av livslängd och anpassning till nya säkerhetsregler.

Oåterkalleligt beslut att stänga reaktorer vid OKG

I somras tog OKG beslutet att i förtid stänga driften i reaktor 1 och 2. Ett av skälen är de låga elpriserna som råder på den svenska marknaden. Men OKG:s vd Johan Svenningsson säger att även skatterna har haft stor betydelse.

I dagsläget står de för 22 procent av utgifterna. Resten är bränslet, ca 16 procent, kapitalkostnader, 30 procent, samt drift och underhåll, 32 procent.

När det gäller fördelningen av kostnaderna för konsumenterna står skatterna för 40 procent, produktionen för 25 procent och nätavgiften för 35 procent.

– Beslutet vi tagit är oåterkalleligt. Det vi gör är ett försök att öka lönsamheten för OKG. Det hoppas jag att vi också lyckas med. Att i dagens läge driva mindre och äldre kärnkraftverk med lönsamhet är mycket utmanande.

Han framhöll också den senaste tidens utveckling och då särskilt värdeminskning som skett i de svenska energisystemen den senaste tiden som sammantaget är 37,5 miljarder kronor.

– Det är anmärkningsvärt. Men tyvärr pratar man inte om det.

Johan Svenningsson passade på att skicka två önskemål till den pågående Energikommissionen som ska utreda Sveriges framtida energisystem.

– Det är främst två saker: Det ena är att man måste se kärnkraften som en viktig aktör i arbetet med att få ner utsläppen av koldioxid. Det andra att politikerna måste se över villkoren för oss att fortsätta vårt arbete att driva kärnkraftverk.

Vattenfall planerar för framtiden

Även för statligt ägda Vattenfall AB som också är den störste kärnkraftsägaren i Sverige bjuder framtiden på en rad utmaningar.

Samtidigt som reaktor 1 och 2 i Ringhals, där Vattenfall är huvudägare, beslutats att stängas i förtid, finns starka planer på att förlänga livstiden till 60 år för Ringhals 3 och 4 samt anläggningen i Forsmark.

Här spelar ekonomin stor roll, inte minst de låga elpriserna och på det skatterna, säger Alexander Lindqvist, teknisk rådgivare på Vattenfall.

– Det råder stora svårigheter i att analysera hur den framtida marknaden kommer att se ut så som elpriserna har utvecklats och hur den politiska diskussionen förts.

Andra områden som kan bli ett problem för framtiden är materialen, till exempel betongen i anläggningarna, där risken finns att den börjar vittra och därför kräver noggranna kontroller. Risken är inte stor och gäller främst scenarion där livslängden ökas över 60 år.

En annan viktig detalj som man bör ta med i planeringen för framtiden är designen av reaktorn. I Forsmark finns tre reaktorer av ASEA-design. Dessa har stadigt minskat i antal i Europa. Med den planerade stängningen av Oskarshamn 1 och 2 äger Vattenfall huvudparten av dem som finns kvar.

– Där finns en risk att kompetensen minskar. Kunskapen är viktig för oss för att kunna hantera oväntade händelser. Får vi inte den kan det leda till att fler reaktorer går mot en för tidig stängning.

SSM måste anpassa sig till den nya situationen

Besluten om stängning av fyra reaktorer skapar en hel del utmaningar. Så även för Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM.

Michael Knochenhauer, avdelningschef på SSM, förklarar att myndighetens arbete kommer att behöva anpassas till situationen, men betonar också att det i grunden fortgår som tidigare med fokus på kärnkraftverkens säkerhet. Han säger att där är utgångspunkten i grunden god eftersom omfattande säkerhetshöjningar nyligen har gjorts och ytterligare åtgärder införts som resultat av stresstesterna efter olyckan i Fukushima.

– Vi har påbörjat en analys av de utmaningar som följer med omställningen. Hit hör exempelvis att försäkra oss om att rätt avgifter tas ut till kärnavfallsfonden.

En helt annan utmaning är kompetensutvecklingen. I och med den ganska plötsliga omställningen kan intresset för högre utbildningar inom kärnkraftsområdet gå ner, och även finansiering av utbildning och forskning kan påverkas negativt.

– Sen har vi motivationen hos de anställda på kärnkraftverken. Här har OKG och Ringhals hittills arbetat ambitiöst och proaktivt, men kommer att få hantera stora utmaningar kommande år.

Lång erfarenhet inom Studsvik för bearbetning av avfall

När effekten på reaktorerna ökas behövs större turbiner, pumpar, värmeväxlare, kablage och annan utrustning. Utbytta komponenter måste tas om hand.

Studsvik har sedan mitten av 1970-talet behandlat radioaktivt avfall på kunders uppdrag. Inom Studsviks smältverksamhet har uppemot 40 000 ton kontaminerad metall behandlats för friklassning och återvinning varav ca 9 000 ton metall i samband med att de svenska kärnkraftverken uppgraderats och moderniserats sedan början på 2000-talet.

För att kunna återvinna materialet behöver det rengöras från radioaktiv förorening. I de flesta fall sitter det enbart på ytan och kan avlägsnas genom rengöring eller blästring av de förorenade ytorna. Sen är det extremt viktigt att säkerställa att eventuell kvarvarande radioaktivitet inte överstiger gränserna för friklassning. På Studsvik görs det genom en smältprocess.

Arne Larsson, teknisk chef inom avfallsbehandling på Studsvik, förklarar att när materialen är friklassade kan de återanvändas, antingen utan restriktioner eller med vissa förbehåll. Friklassningskonceptet baseras på internationella riktlinjer som omsatts till svenska föreskrifter.

– Det finns flera skäl till att återcirkulera. Dels ekonomiska – det är dyrt att bygga och driva slutförvarsanläggningar. Dels är det ett generellt myndighetskrav i och med Hushållningsprincipens införande i Miljöbalken. Dessutom minskas de ekonomiska riskerna för kraftverksägarna jämfört med att invänta ett framtida slutförvar för rivningsavfall. Ju mindre avfall vi behöver slutförvara desto bättre.