​ Fokus på framtidens utbildning av kranförare

Utvecklingen av kranar går hela tiden framåt, och med den följer även krav på tillräckliga kunskaper som branschen behöver lösa. Under årets Krandagar 2015 låg fokus på utbildning och framtidens maskiner.

Annat som togs upp var konsekvenserna i hamnarna efter den ökade avfallsimporten, utfallet efter införandet av sanktionsavgifter och mycket annat.

Uppstickare inom utbildning tror på samsyn i branschen

Hur ska läroplanen för kranförare se ut i framtiden? Och kan ett Kranutbildningsråd, KUR, äga och förvalta denna plan?

Den frågan jobbar en projektgrupp med och hoppas på att lägga fram ett förslag om ett år. Förslaget omfattar traverskranar, svängkranar och portalkranar, och kommer att gälla kranförare, lastkopplare och signalmän.

Lotta Sanfridson, affärsområdeschef på Inspecta och Andreas Maier, vd på MA-system Utbildning AB ingår i KUR:s projektgrupp.

Målsättningen är ökad säkerhet på arbetsplatserna, lägre olyckstal och med det en bättre ekonomi.

– Det vi tittar på är vilket innehåll en utbildning bör ha och som kan fungerar som ett riktmärke. Vi vill hitta en tydlig nivå som man kan utgå ifrån, säger Andreas Maier.

Hit hör även en gemensam syn kring krav på lärarens kunskaper, och vilka kunskaper en kranförare bör ha med sig.

– Vi i projektet tror mycket på en samsyn inom branschen och utifrån det kunna bygga en bas, säger Lotta Sanfridson.

I projektgruppen ingår även representanter från Vattenfall, Toyota, Arbetsmiljöverket och KranTek-CQR. Och Lotta Sanfridson uppmanade fler att höra av sig med idéer.

– Det kan vara beställare eller leverantörer av utbildning. Alla är välkomna att bidra.

TYA tar fram kursplanen via reglering i kollektivavtalen

Vad som ska ingå i till exempel en kranförarutbildning bestäms av arbetsmiljölagen och dess föreskrifter. Däremot är det inte specificerat i detalj vilka kunskaper som krävs för att få hantera till exempel en fordonsmonterad kran.

Detta har Transportarbetarförbundet och Transportföretagen löst genom en reglering i kollektivavtalen där man för vissa maskintyper avtalar om yrkesbevis.

TYA, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, är en ideell och partsneutral förening som arbetar med arbetsmiljö-, utbildnings- och rekryteringsfrågor. Här arbetar man med att ta fram kursplaner som leder till utbildnings- och yrkesbevis.

– Men vi gör på ett lite annat sätt än i KUR. Vi skapar arbetsgrupper med representanter för parterna, företagen, arbetstagarna, utbildare, tillverkare och myndigheter. Allt för att säkerställa kvalitet, uppfylla reglerna och samförstånd, säger Stefan Reimers, projektledare på TYA.

– Efter genomförd kurs med godkänt prov får deltagaren ett utbildningsintyg. När personen sedan arbetat med maskinen i 30 månader utväxlas utbildningsintyget till ett yrkesbevis.

För hamnområdet är det däremot annorlunda. För till exempel hamnkranar är det inte reglerat i kollektivavtal om yrkesbevis. Men på samma sätt har TYA fått i uppdrag av parterna att ta fram en grundutbildning. Sedan är det arbetsgivarens ansvar att komplettera med kunskaper som behövs för den aktuella kranen i den aktuella hamnen, förklarar Stefan Reimers.

”Vi behöver hitta en utbildning som går över gränserna”

Utbildningen av kranförare måste anpassas till utvecklingen och de behov som finns. Det menar Dennis Nyberg, arbetsgivare och förtroendevald i Maskinentreprenörerna, Svenska Mobilkranföreningen samt sakkunnig inom Byggnadsindustrins yrkesnämnd, BYN.

Han säger att problemet bottnar i frågan – vad är till exempel en fordonsmonterad mobilkran.

– Tillverkaren av en kran bestämmer tillhörighet utifrån användningsområde eller helt enkelt vad köparen önskar. Sen är det upp till kollektivavtalets parter att bestämma om kranföraren behöver yrkesbevis eller inte, säger han och tillägger att en kranmodell med olika arbetsuppgifter kan få olika utbildningskrav beroende på inom vilket kollektivavtalsområde den verkar.

Ett annat problem som Dennis Nyberg lyfter fram är att den traditionella kranen förändras. Antingen det handlar om teknisk utveckling, lyftuppdrag, nya risker så ställer det nya krav på kranförarens kompetens.

Även den allt mer rörliga arbetsmarknaden ökar kraven att möjliggöra kompetensförflyttning över branschgränserna och mellan krantyperna.

– Vi behöver hitta en utbildning som går över gränserna, som bygger på kunskap och erfarenhet och som anpassas för en rörlig arbetsmarknad.

– Jag tror att utbildningen behöver skilja på stationära kranar och mobila kranar, och därefter bygga på med specialinriktade undergrupper. Även tillverkarens användarinstruktioner för den unika kranen måste ingå i en förarutbildning.

Ökad import av avfall till Sverige ger problem i hamnarna

Förbud eller höga skatter för deponi av avfall ute i Europa har blivit en vinstlott för många svenska kommuner som använder avfallet som bränsle i fjärrvärmeverken. Över 1,5 miljoner ton importeras varje år och importen ser ut att öka.

Ofta transporteras avfallet via fartyg som sedan lossas i våra hamnar och omlastas för vidare transport till förbränningsanläggningarna. Men hanteringen har inneburit en del problem och risker i hamnområdet.

Anders Klingström, miljö- och säkerhetsrådgivare på Sveriges Hamnar, berättar att det dels handlar det om luktproblem, dels problem med bristande emballering – när avfallet ska lyftas över med kran går balar sönder. Dessutom fungerar inte utsorteringen som det ska alla gånger.

– Det har hänt att kommit med motorblock, dammsugare, blöjor, sprutor och farligt avfall.

Än så länge ställs inga myndighetskrav på emballeringen. Därför bör uppdragsgivaren, fjärrvärmeverket, ta ansvar och inleda ett bättre samarbete med leverantören av avfallsbalarna, menar Anders Klingström.

– Huvudproblemet är emballeringen. Men det ställer även krav på de lyftredskap som används vid lossningen av fartygen.

Fyrfaldig ökning av utdömda sanktionsavgifter för saknat truckförartillstånd

Sanktionsavgifterna har nu funnits i lite drygt ett år. Carl-Axel Sundström handläggare på Arbetsmiljöverket berättar om myndighetens erfarenheter av systemet.

Utmärkande är antalet utdömda sanktionsavgifter där det saknas ett arbetsgivartillstånd för att få köra truck. Under sista halvåret 2014 var antalet 10. Sen dess har de ökat fyrfaldigt under första halvåret 2015.

När det gäller avsaknaden av besiktning av lyftanordningar och vissa andra tekniska anordningar har de ökat från 5 till i 15 stycken.

– Men vi tittar på om det finns en systembrist, inte per icke besiktigad utrustning. Det kan finnas två kranar som inte har besiktigats men det blir ändå bara en sanktionsavgift, säger Carl-Axel Sundström.

Utdömning av sanktionsavgift kan ske vid en vanlig inspektion eller efter en arbetsmiljöolycka, förklarar han.

– Om det handlar om en allvarlig olycka behandlas den först för sig, sen tittar vi på om regelverket har följts. Det är två skilda moment. Däremot får det inte ske en dubbelbestraffning.