Slarv med plastmaterial ökar behov av bättre kunskap

Glasfiberarmerad plast (GAP) används för att lagra och hantera frätande vätskor. Ett haveri kan därför vara förödande. Att det behövs bättre metoder för att kunna upptäcka skador och riktlinjer för hur defekter ska tolkas är branschföreträdare inom plast och komposit överens om. Just nu pågår arbetet med en Skadeatlas och diskussioner kring vilka oförstörande provningsmetoder som fungerar på plastmaterial.

– Idag är många lite slarviga med plast och accepterar skador på tryckkärl och rör i plast som vi aldrig skulle tolerera om de förekom i metallobjekt, säger Pernilla Utterström, Inspecta. Att toleransen är högre för defekter i platsobjekt beror ofta på otydliga regler, okunskap och svårigheter att upptäcka defekter i plastmaterial.

– Det krävs en uppskärpning av branschen. Det är samma regler, föreskrifter och standarder som gäller för plastobjekt som för metallobjekt. Kraven i PED ska följas för att tryckkärlet ska vara säkert, säger Carolina Ankerfors, Swerea KIMAB och projektledare för det plastprojekt som Inspecta och Swerea KIMAB tillsammans arbetar med på uppdrag av Värmeforsk.

För att samla in erfarenheter bjöd Inspecta och Swerea KIMAB in ingenjörer inom plast från tillverkare, anläggningsägare, tredjepartsorgan och materialexperter till en workshop oförstörande provningsmetoder.

Uppskärpning krävs
Pamela Henderson, materialspecialist inom kraftvärmegruppen på Vattenfall, håller med om att OFP på plast ofta ligger efter jämfört med metall och efterlyser en samsyn inom branschen.

– Vi behöver diskutera erfarenheter och bli bättre på att tolka det vi hittar. Det är mycket kostsamt att tolka resultatet fel. Det håller Hans Järnberg, Billerud Korsnäs i Gävle, med om och är en av anledningarna till att han medverkar i Värmeforskprojektets tre workshops.

– Jag jobbar praktiskt med plastobjekten, jag vet vilka problem vi faktiskt har i industrin. Vi behöver mer kunskap kring vad som är en relevant indikation på defekt och vilken åtgärd vi ska vidta. Är det en allvarlig skada eller hur ska vi tolka det vi ser?

– Vi kan hitta defekter med OFP men vi kan aldrig med säkerhet säga att det inte finns defekter med hjälp av OFP. Så tillförlitliga är inte metoderna på plastmaterial, säger Karin Jacobson, forskningsledare vid Swerea KIMAB.

OFP-metoder där visuell kontroll visar mycket
Oförstörande provning (OFP) är ett krav enligt regelverken men OFP-metoderna fungerar bäst för metalliska material med begränsningar för plaster och kompositer. De alternativ som finns är hårdhetsmätning, fukthaltsmätning, digital röntgen, ultraljudsprovning, mikrovågsteknik, värmekamera och visuell kontroll. Workshopen bjöd på fördjupning i flera tekniker.

Jouni Koivumäki, Inspecta Finland, förevisade den nya mikrovågstekniken med fördelen att det bara behövs access till en sida av objektet. Metoden fungerar bra för att identifiera defekter och mäta tjocklek på plastmaterial. En annan lovande men dyr teknik är termografering som kan lämpa sig för att hitta godsförtunningar i platsobjekt. Ultraljudsprovning är en snabb metod men kräver planparallella ytor på objektet. Det gör däremot inte digital röntgen vilket ökar användningsområdet. Richard Lång, provningsingenjör, Inspecta, använder digital röntgen på plastmaterial.

– Jag får omedelbart upp röntgenbilden på min datorskärm. Där kan jag zooma in och undersöka objektet, defekter och konstruktionen närmare.

Visuell kontroll är många gånger underskattad som visar oväntat mycket och är användbar för plast.

– Viss plast är lite transparant och genom att lysa objektet från både ut- och insidan kan du se väldigt mycket, säger Pernilla Utterström och konstaterar att alla metoder har sina för-och nackdelar. Det krävs en kombination av flera olika metoder för att få en bra bild av objektets status.

Kunskap och rätt tolkning
Metoderna tillsammans kan visa mycket men det räcker inte för att kunna hitta alla skador.

– Den som granskar objektet måste också ha kunskap om materialet, kunna tolka signalerna och veta vad du letar efter, säger Carolina Ankerfors, Swerea KIMAB.

– Därför måste fokus ligga på att utveckla verktygen för visuell kontroll och på att lära oss tolka det vi ser. I plastprojektet arbetar vi nu fram en Skadeatlas där vi fördjupar vi oss i vanligt förekommande defekter för att ge ett verktyg vid kontroller och bedömningar av skador i plastobjekt, säger Pernilla Utterström, Inspecta.

Av: Helén Kim

Fakta
Värmeforsk Plastprojektet ska resultera i en Skadeatlas och leda till en branschgemensam syn vid bedömningar av skador och förbättrade oförstörande provningstekniker av plast och kompositer. Projektet sker i samarbete mellan Swerea Kimab, Inspecta, Bodens Energi och TERMAP.